Alternativkostnad – att disponera tid, energi & pengar
En grå marsförmiddag 2008 lyfte jag luren där mamma försökte hålla tillbaka gråten medan hon berättade att Jacobs ihärdiga magont hade visat sig bero på leukemi, blodcancer. Han befann sig i en ambulans på väg mot Akademiska Universitetssjukhuset i Uppsala och farmor och farfar skulle snart hämta upp mig så att vi skulle kunna åka efter. Jag har suttit bredvid min lillebror i en sjukhussäng som den friska av oss. Han har tappat allt sitt hår, i hans underarm sitter en plastslang inopererad och för mig väntar en skolvecka med spanskaprov och utegympa. Han önskade sig möjligheten att överhuvudtaget få leva sitt enda liv, för mig var det bara att gå ut genom sjukhusets entrédörrar och sätta igång.
Det är sedan dess lite av Min Viktigaste Grej att göra något meningsfullt av den begränsade tid jag har fått till mitt förfogande. Jag vill ta i. Jag vill att det ska kännas i hjärtat på riktigt. Nu tänkte jag gå loss i tankar om att disponera tid, energi och pengar – ett konkret verktyg för att göra verklighet av de där stora och fina, men ganska luddiga, orden.
Målet med att ha en disponeringsstrategi är att maximera nyttan av begränsade resurser. Detta oerhört teoretiska innebär det oerhört rimliga: jag har begränsat med tid, energi och pengar och vill använda dessa på ett så bra sätt som möjligt. Steg ett är därför att reda ut vad ”Så bra som möjligt” innebär, eftersom det blir svårt att prioritera om man inte vet vad prioriteringarna syftar till att uppnå. För mig handlar det inte om något mer komplicerat än att jag vill göra det som verkligen är viktigt för mig.
Tid, energi och pengar är de begränsade resurser med vilka jag kan förvandla det som är viktigt för mig från punkter på ett papper till det liv jag vill leva. Till min hjälp har jag ett verktyg som jag nu utsätter för ett antal tokiga effekter för att göra maximalt minnesvärt, om det så bara är för dess otilltalande estetik:
ALTERNATIVKOSTNAD!!!!
Att tänka alternativkostnad handlar om att i beslutssituationer inte bara fokusera på vad man faktiskt väljer, utan också vara medveten om vad man väljer bort. Kostnaden (mätt i tid, energi och pengar) för ett val, är inte bara minuterna, ansträngningen eller kronorna du faktiskt lägger ner, utan också värdet av det bästa du hade kunnat göra med de resurserna istället. När jag väljer att sitta på ett möte med en förening i två timmar, väljer jag också bort att lägga motsvarande tid på att skriva en krönika. När jag köper latte och kanelbulle för 70 kr väljer jag bort en veckas favvomellanmål. När jag en fredag dricker alkohol och lägger mig sent, väljer jag också bort en av få förmiddagar då skrivandet slipper konkurrera med föreläsningar.
Alternativkostnad är anledningen till att jag slutade podda och sitta i ideella organisationers styrelser – trivsamma aktiviteter som likväl tog många timmar från det som känns i hjärtat på riktigt. Det eliminerade scrollandet i Instagram-flödet under föreläsningar och satte detta ultimatum: antingen koncentrerar jag mig så att jag lär mig, eller så ägnar jag de där timmarna åt att skriva eller plugga själv istället. Det är också på grund av alternativkostnad jag bloggar med en ganska otillfredsställande uppdaterings-frekvens. Istället för att lägga tid på att skapa innehåll bara för att, vill jag hellre ägna fler timmar åt texterna jag verkligen vill få till.
Så nu har jag propagerat för det revolutionerande ”Gör mer av det du verkligen vill göra :-)”. Att detta inte redan praktiseras av alla, alltid, beror förmodligen på att det finns ganska goda anledningar att låta bli. Typ: det är jobbigt att uppfattas som helt jävla orimlig. Mer exakt: att knuffas fram av yttre omständigheter är kompatibelt med att vara till lags. Vill man rikta om sina strömmar av tid, energi och pengar mot det man verkligen vill, vill man att det ska bli annorlunda, då måste man också göra annorlunda. Börja sätta gränser, ställa sig på tvären, tacka nej. Att jag vill ha en perfekt basgarderob låter ju lite härligt liksom, men för att faktiskt närma mig denna kanske jag behöver tacka nej till att följa med mina kompisar till Way Out West och köpa skor för de tusenlapparna istället. Vill jag lägga mindre pengar på ovärd alkohol, behöver jag vara besvärlig/kreativ när det föreslås ölhäng. Vill jag ägna 22 h per dygn åt att skriva, läsa och pilla med mina Excel-dokument återstår ganska lite tid till typ… människor. Vill jag vidare fylla den något begränsade sociala kvot som blir över med mina viktigaste personer finns det alltså ingen tid över till de som varken är Word-dokument eller bästisar. Det är svårt bara att välja bort sådant som är direkt destruktivt, alternativkostnad handlar om att inse att även det som är ganska nice tar tid, energi och pengar från det som är viktigt på riktigt. Det handlar om att inte planera in saker bara för att de infaller på en tom plats i ens kalender, utan istället fråga sig: vill jag göra detta hellre än mina viktigaste grejer?
Det här är självklart inte svart eller vitt. Jag är inte sjuk i huvudet. Jag sitter inte med nyttokalkyler inför alla val jag står inför. Jag har inte en militant nolltolerans mot ölhäng och jag rusar inte iväg skrikandes så fort andra än Mina Bästa Vänner tilltalar mig. Alternativkostnad är inte menat som ett sätt att ge mig själv riksångest varje gång jag frångår Det Ultimata Valet. Jag ser det snarare som ett verktyg för att behålla en önskad riktning i livet, ett sätt att undvika att oreflekterat lägga mycket tid, energi och pengar på det som inte är viktigt för mig. Att någon gång ibland spendera 100 kr på ovärd utemat eller tillbringa två timmar i ett socialt sammanhang där jag inte trivs är inget att hetsa upp sig över, men sker detta på veckobasis blir det 5 000 kr och 100 timmar på ett år. Och om man accepterar premissen ”saker omkring mig påverkar hur jag mår”, är steget därefter inte långt till insikten att omfördelade 5 000 kr och 100 h, från något oviktigt som tar energi till något viktigt som ger energi, kommer att ha en inverkan på ens välmående.
I takt med att jag har blivit bättre på att fokusera tid, energi och pengar mot det jag verkligen vill, har mitt liv börjat överensstämma mer och mer med listan över vad som är viktigt för mig. Jag har mer energi när jag umgås med mina bästa vänner, jag ägnar mer tid åt att skriva det jag verkligen vill skriva och jag har råd att köpa den där fantastiska skinnjackan. Det innebär inte att jag automatiskt har blivit världens lyckligaste människa vars ångest helt upphört och som numera inleder varje dag med en energisk soldans, men det har befriat mig från en pyrande frustration över att inte ha makten över mitt eget liv. Jag upplever inte längre att mitt liv är något annat än vad jag vill att det ska vara utan att jag kan göra något åt det. Jag upplever inte längre att jag försöker klamra mig fast vid en kalender som tycks ligga öppen för alla att kladda i, eller att mina pengar rinner mellan fingrarna utan att jag förstår vart de tar vägen. Jag känner istället att jag gör det jag verkligen vill göra därför att jag själv har valt det. Och om man nu, som ett resultat av sin lillebrors cancer, sätter upp den lilla ambitionen att ta vara på sitt enda liv, är det åtminstone en bra början.